Den som följt den här bloggen från början, vet att det hela började med att jag fick p-böter när jag skulle hjälpa lilla mor att handla. Så småningom fick jag vd för det kommunala bostadsföretaget som är hyresvärd för "hemmet" att lova en lastzon för det ändamålet.
Nu äntligen har den enorma snödriva som blockerat den tilltänkta zonen smält, så nu är det fritt fram att måla på asfalten och sätta upp en skylt. Jag skickade just ett mail till vd:n så att han får något kul att börja arbetsveckan med! I fredags berättade personalen på hemmet att parkeringsföretaget bötfällt anhöriga, trots att personalen vädjat och förklarat att det tar tid att få med sig gamlingarna ut. Sex minuter har man på sig, sen lappas bilen. Men har man ett system som går ut på att parkeringsbolaget ska leva på böterna de driver in, så är det inte så svårt att förstå varför det blir som det blir.
Mors sambo som är 93 år tillbringar hela sin vakna tid med att titta på TV, som säkert de flesta av hans jämnåriga gör. I fredags hängde fjärrkontrollen upp sig, och ljudet gick bara på högsta volym. Nog för att han brukar ha högt ljud på, men nu tyckte även han att det var outhärdligt högt. Jag provade med nya batterier men så enkelt var det inte. Med bävan funderade jag på hur lång tid det kan ta att köpa ny TV, få den hemkörd och alla inställningar gjorda??
Jag tog i alla fall fjärrkontrollen med mig till en liten firma som brukar kunna fixa det mesta inom radio och TV. Reparatören provtryckte lite, tog isär kontrollen och konstaterade att den var kladdig! Det hade nog fikats och zappats samtidigt ett antal gånger med 93-åriga darriga händer. Det tog några minuter att fixa, så jag hann in en sväng på Hemköp under tiden och där hittade jag lammracks. Helgen var räddad för mor och sambon och jag fick också min belöning!
