I morgon är det tre månader sen mors sambo dog. Hon pratar aldrig om honom, men det händer att hon dukar åt honom. Hon är pigg och verkar trivas ganska bra med tillvaron, smiter ner till de andra tanterna i fikarummet då och då. Personalen på "hemmet" upplever också att hon verkar nöjd med tillvaron och att lägenheten blivit ljusare och fräschare, med uppdragna persienner och inga travar med flera år gamla tidningar och reklamblad här och där. Vädret gör naturligtvis sitt till. Det är ljust längre och mor kan sitta ute på balkongen när det är vackert väder. Då njuter hon! En plats i solen är skönt. Nu kommer hon att kunna vara hos oss oftare och sitta i vår trädgård.
I dag var vi på läkarbesök. Det var dags för halvårskontroll på medicinmottagningen. Mor var i högform. Slog sig ned bredvid doktorn och kikade på dataskärmen där hennes provsvar visades. Hon var mycket belåten med att alla värden var bra och sa inte en enda gång att "Det är ett skit att bli gammal"! Jag var lite orolig att doktorn skulle misstycka att en kollega (husdoktor på hemmet) hade ändrat medicineringen. Det har man ju hört att det kan vara känsligt, men han hade inga invändningar. Och hur skulle han ha kunnat det med de värdena? Han berättade att de tidigare vattentäta skotten mellan vårdenheterna är på väg bort, att man äntligen insett att fördelarna överväger eventuella nackdelar och att man faktiskt måste lita på att människor som har tystnadsplikt i sitt yrke också tillämpar det. Det var på tiden!
