Ont i ryggen

Lilla mor har ont i ryggen, ordentligt ont. När det inte ville ge sig efter en vecka med Panodil, tyckte sjuksyster på hemmet att jag skulle försöka få en akuttid på vårdcentralen. Detta var i måndags och mor kunde få en tid på ronden på hemmet på onsdagen, men syster tyckte vi skulle försöka få en tid direkt. Jag ringer upp och förklarar att jag ringer för min mors räkning och rabblar upp personnumret. "Om patienten är myndig vill vi nog helst prata med henne själv" fick jag till svar!!?? Vad var nu detta? Om kvinnan hade tittat i mors papper hade hon ju sett både att mor är patient på minnesmottagningen och att jag står som närmast anhörig! "OK, du kan ju försöka", svarade jag och lämnade över luren. Nu följde ett något förvirrat samtal. Mor hade inte en aning om vem hon pratade med, hur länge hon haft ont, vad hon tagit mot smärtan etc... Jag tog över luren och fick beskedet att det inte fanns några akuttider före onsdagen, då det ju skulle komma en läkare till hemmet. Pratade med syster på hemmet som blev något förvånad. Hon hade aldrig hört talas om något liknande och lovade att ringa själv nästa morgon. Då gick det bra, kanske för att det var en kollega denna gången. Vi fick komma direkt på förmiddagen och doktorn konstaterade att det var muskelfästena på ryggen som var inflammerade. Detta beroende på att det inte finns några muskler kvar knappt!
Då får man välja på pest eller kolera - fortsätta att ha ont eller äta Tramadol och försvinna ännu längre in i dimmorna. Huvudsaken är ju ändå att hon inte har ont, och hon verkar inte själv må dåligt av att vara förvirrad. En remiss till sjukgymnastik skulle hon också få och med lite tur vattengympa. Det skulle vara en riktig höjdare!