Små glädjeämnen

När man blir gammal behövs det ofta inte så mycket för att lysa upp tillvaron. Många gånger är det sånt som vi yngre och friskare tar för givet. Den här veckan började med ett läkarbesök, en ren rutinkontroll på medicinavdelningen på lasarettet. En gamlingarnas tusenmilaservice skulle man kunna säga. Läkaren frågade mor hur hon mådde, och hon svarade lite defensivt, att hon blev ju inte yngre precis. Det höll läkaren med om men påpekade att det gäller ju oss alla. Efter genomgången undersökning av EKG, blodtryck etc.. fick hon beskedet att alla värden var bra, blodtrycket perfekt och att snart 88 år är en aktningsvärd ålder. Just det, aktningsvärd ålder. Det hade ingen sagt förut och det var en helt ny tanke. Inte gammal och skröplig, utan någon som uppnått en aktningsvärd ålder!
När vi åkte därifrån, var det inte tal om att jag skulle hämta bilen på parkeringen, medan hon väntade vid lasarettsentrén. "Den biten kan jag gå själv" sa hon och trotsade det ymniga snöfallet!

På torsdagen bjöds det på kaffe och tårta med underhållning i "Hemmet"s samvarorum. För underhållningen stod "Han" Jansson, en gammal arbetskamrat till mor, som även jobbat som dansbandsmusiker. Det blev ett kärt återseende, och som mors sambo belåtet uttryckte det "han kunde alla gamla slagdängorna"!

Lördag eftermiddag åkte vi och handlade lite mat som komplement till kommunens beige matlådor, och vilken lycka, det fanns skaldjurspaté i kyldisken och tiramisu i frysen!
På det hela blev det en vecka med flera små guldkorn, och nu på onsdag blir det påsklunch i samvarorummet.

Pappersexercis

Mor ringer och säger att nu har det kommit papper som jag nog måste titta på. Nuförtiden tar hon det mesta som det kommer, och funderar inte så mycket på vad som sker runt omkring. Så länge det inte kommer papper, särskilt såna som kommer i fönsterkuvert. Då blir hon helstressad tills jag kommer och befriar henne från dem. Jag förstår henne och tycker också att det är krångligt många gånger att få ordning på papperen. Nu var det brev från försäkringsbolaget som skrev att de hade betalat ut pengar till henne på ett kontonummer som jag inte kände igen. In på bankens hemsida osv.. Kontot var uppsagt för drygt ett år sedan. Ring, ring. Får svar förvånansvärt snabbt. "Vi har ju banksekretess".. "Och jag har en mor på 87 år som inte är så alert längre". Mycket vänlig ung dam lovar att någon ska kolla och återkomma. Det sker verkligen, bara några minuter senare är allt uppklarat, även om jag fortfarande inte kan begripa, varför man skriver att beloppet utbetalas till konto xxx när det i verkligheten betalas till fyra andra konton??
Sen var det brev från banken, med bekräftelse enligt telefonsamtal, på att mor skulle få besök av en banktjänsteman. Undrar hur det samtalet lät, och tur att jag fick se brevet. Ibland öppnar mor dörren ganska lättklädd vid den föreslagna tidpunkten.. Ringde och förklarade att jag har fullmakt, därför att den här kunden inte fixar sina affärer själv, inte ens med en personlig bankman på hembesök.
Tredje brevet var från församlingen angående förlängning av gravrätt. Inte så kul att få vid den åldern, men nu var det ju förfädernas gravar det gällde. Nytt telefonsamtal så var även det avklarat.
Tre brev, relativt snabbt avklarade via internet och några telefonsamtal. Vad jag undrar är hur gör de som inte har anhöriga som kan tolka, förklara, undanröja, fixa osv? Vem hjälper dem? Alla gamlingar borde ha en god, i ordets rätta bemärkelse, man eller kvinna som hjälper till med livets förtretligheter. Då kanske denna goda man eller kvinna också kunde hjälpa till att sortera tvätten, för nu har hemtjänsten krympt en tröja till!