När man blir gammal behövs det ofta inte så mycket för att lysa upp tillvaron. Många gånger är det sånt som vi yngre och friskare tar för givet. Den här veckan började med ett läkarbesök, en ren rutinkontroll på medicinavdelningen på lasarettet. En gamlingarnas tusenmilaservice skulle man kunna säga. Läkaren frågade mor hur hon mådde, och hon svarade lite defensivt, att hon blev ju inte yngre precis. Det höll läkaren med om men påpekade att det gäller ju oss alla. Efter genomgången undersökning av EKG, blodtryck etc.. fick hon beskedet att alla värden var bra, blodtrycket perfekt och att snart 88 år är en aktningsvärd ålder. Just det, aktningsvärd ålder. Det hade ingen sagt förut och det var en helt ny tanke. Inte gammal och skröplig, utan någon som uppnått en aktningsvärd ålder!
När vi åkte därifrån, var det inte tal om att jag skulle hämta bilen på parkeringen, medan hon väntade vid lasarettsentrén. "Den biten kan jag gå själv" sa hon och trotsade det ymniga snöfallet!
På torsdagen bjöds det på kaffe och tårta med underhållning i "Hemmet"s samvarorum. För underhållningen stod "Han" Jansson, en gammal arbetskamrat till mor, som även jobbat som dansbandsmusiker. Det blev ett kärt återseende, och som mors sambo belåtet uttryckte det "han kunde alla gamla slagdängorna"!
Lördag eftermiddag åkte vi och handlade lite mat som komplement till kommunens beige matlådor, och vilken lycka, det fanns skaldjurspaté i kyldisken och tiramisu i frysen!
På det hela blev det en vecka med flera små guldkorn, och nu på onsdag blir det påsklunch i samvarorummet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar