Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

tisdag 9 mars 2010

Pappersexercis

Mor ringer och säger att nu har det kommit papper som jag nog måste titta på. Nuförtiden tar hon det mesta som det kommer, och funderar inte så mycket på vad som sker runt omkring. Så länge det inte kommer papper, särskilt såna som kommer i fönsterkuvert. Då blir hon helstressad tills jag kommer och befriar henne från dem. Jag förstår henne och tycker också att det är krångligt många gånger att få ordning på papperen. Nu var det brev från försäkringsbolaget som skrev att de hade betalat ut pengar till henne på ett kontonummer som jag inte kände igen. In på bankens hemsida osv.. Kontot var uppsagt för drygt ett år sedan. Ring, ring. Får svar förvånansvärt snabbt. "Vi har ju banksekretess".. "Och jag har en mor på 87 år som inte är så alert längre". Mycket vänlig ung dam lovar att någon ska kolla och återkomma. Det sker verkligen, bara några minuter senare är allt uppklarat, även om jag fortfarande inte kan begripa, varför man skriver att beloppet utbetalas till konto xxx när det i verkligheten betalas till fyra andra konton??
Sen var det brev från banken, med bekräftelse enligt telefonsamtal, på att mor skulle få besök av en banktjänsteman. Undrar hur det samtalet lät, och tur att jag fick se brevet. Ibland öppnar mor dörren ganska lättklädd vid den föreslagna tidpunkten.. Ringde och förklarade att jag har fullmakt, därför att den här kunden inte fixar sina affärer själv, inte ens med en personlig bankman på hembesök.
Tredje brevet var från församlingen angående förlängning av gravrätt. Inte så kul att få vid den åldern, men nu var det ju förfädernas gravar det gällde. Nytt telefonsamtal så var även det avklarat.
Tre brev, relativt snabbt avklarade via internet och några telefonsamtal. Vad jag undrar är hur gör de som inte har anhöriga som kan tolka, förklara, undanröja, fixa osv? Vem hjälper dem? Alla gamlingar borde ha en god, i ordets rätta bemärkelse, man eller kvinna som hjälper till med livets förtretligheter. Då kanske denna goda man eller kvinna också kunde hjälpa till att sortera tvätten, för nu har hemtjänsten krympt en tröja till!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar