Minnesutredning

Idag var vi på minnesutredning, mor och jag. Hemtjänsten hade fått upp mor i tid, så hon satt och åt frukost när jag kom vid niotiden. Med tio minuter till godo var vi på plats på vårdcentralen. Då hade mor frågat fyra gånger vart vi skulle. Minnessjuksköterskan inledde det hela med att fråga mor, hur hon hade det med minnet. "Vilket minne?", undrade mor och i den stilen fortsatte undersökningen. Jag fick fylla i ett papper om hur jag tyckte att mor förändrats sedan förra utredningen. Det blev många kryss i rutan "Mycket sämre". Jag hade med mig ett papper också, där jag skrivit ner lite mer om mors dagsform.
Nu ska en läkare ta del av undersökningen och sen träffa mor för en bedömning. Som tur är samma läkare som brukar gå ronden på hemmet en gång i veckan. Han kommer hem till mor och sjuksyster på hemmet kan vara med. Det känns bra, även om jag knappast tvivlar på att hon får en demensdiagnos nu. Sen är det bara att hålla tummarna att det finns en plats snart, och på det boende där jag helst vill ha henne. Det som ligger centralt och nära så jag kan hälsa på ofta. Det är en enplanslänga runt en kringbyggd (rymningssäker) trädgård. Åtta gamlingar på varje avdelning med egen matsal. Byggt 2005 så det är reltivt nytt och fräscht och byggt just för ändamålet.
Som jag skrivit tidigare, tyckte jag det var konstigt att det inte räckte med personalens utlåtande huruvida mor var dement eller inte. Men med tanke på den senare tidens skriverier om vinstmaximering m.m. inser jag att det kunde finnas en risk för exportdiagnoser på jobbiga gamlingar. Vi kanske ska vara tacksamma för strikta regler?
Håll tummarna nu!