Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

söndag 4 april 2010

Panik på hemmet

Här satt jag i lugn och ro på altanen i solen och läste en bra deckare. Då ringer telefonen. Det är mors sambo - Nu måste du komma hit och hjälpa henne handla. Det är slut på allting! Jag pratade med mor och undrade om det var möjligt, vi laddade ju upp ganska bra före helgen. Jo, det är väl lite fattigt, svarade hon. Då var det bara att åka dit och se med egna ögon. Elände och katastrof, kaffebrödet var slut. Sambon hade serverats kex med ost till eftermiddagskaffet! Jag lyckades faktiskt avhålla mig från att påpeka att det var ju ett bra mycket nyttigare alternativ. Stuvade in mor och rullatorn i bilen och åkte till ICA och köpte bullar, ambrosiakaka och syltkringlor. Vi passade på att fylla på det mesta, så nu ska det väl vara lugnt några dagar, och lilla mor fick en extra utflykt i solen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar