Dysfagi

Idag har jag lärt mig ett nytt ord - dysfagi. Det lider man av om man har problem med att äta och svälja. Vanligt bland strokepatienter m.fl. Det lärde jag mig när jag besökte kommunens äldremässa idag och lyssnade på ett föredrag om äldre och deras matsituation. Att det inte, som jag hade hoppats, skulle handla om matens smak och doft så mycket, borde jag ha anat då föredragshållaren var arbetsterapeut. Hon som höll föredraget var kunnig, engagerad och pedagogisk. Det hela gick ut på att det var A och O att sitta rätt när man äter. Helst inte i rullstol, utan på en stol vid matbordet för att kunna sitta rakt, så att maten hamnar i rätt strupe och sen har raka vägen ner så att säga. Annars kan maten hamna i fel strupe, gamlingen hostar upp en del mat, resten hamnar i lungorna och lunginflammationen kommer som ett brev på posten. Dessutom blir man undernärd. Där fick jag facit. Mors sambo dog inte av ålder, han var att klart fall av dysfagi. Man dör för övrigt inte av ålder, det finns alltid en anledning, berättade en läkare för mig för en tid sedan. Finns det ingen anledning så dör man inte, oavsett ålder!
Det finns andra anledningar till undernärdhet och det hade jag hoppats att det skulle handla om. Om hur man får matlust av doft-och färglös mat ur en plastbytta? Då hjälper det inte om man sitter som en eldgaffel på stolen. Om man inte får lust att stoppa in maten i munnen, trillar den inte ner i matstrupen heller. De gamla romarna låg till bords och de led då inte av undernärdhet. Där åkte det ner helstekta svanar och andra godsaker bara för att det var så vacker mat.
Nu var det ju en hel mässa och inte bara ett föredrag att ta del av. Där fanns biståndsutredare, Räddningstjänsten, studieförbund, anhörigstöd, smarta hjälpmedel och mycket annat. Det kommunala bostadsbolaget fanns på plats för att presentera planerna på nya servicelägenheter, men chefen var inte där. Annars hade jag påmint honom om löftet att ordna parkeringeländet vid "Hemmet", men så länge parkeringautomaten är ur funktion ligger jag lågt i den frågan...
Jo, sen fanns det naturligtvis kaffe med dopp och en dragspelare med vidhängande trio, som gjorde det helt omöjligt att föra ett samtal med någon av utställarna. Hur länge ska pensionärer vara synonymt med dragspelsmusik? Saxdalens Elvis hade varit roligare.