Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

söndag 2 oktober 2011

När Kalle Moraeus fick ett nytt fan

Samvarorummet på hemmet är tillfällig sjuksköterskeexpedition under drygt en månad. Den ordinarie expeditionen ska byggas om och det är välbehövligt. Nu råkade detta sammanfalla med att L, som brukar fixa fika åt gamlingarna, kom tillbaka efter en längre tids sjukskrivning. För att hålla henne sysselsatt under tiden, kom någon på att hon skulle kunna intervjua de boende på hemmet om hur de har det. Hur resultatet ska användas är en senare fråga. Hur som helst så får alla en rejäl pratstund och det är alltid positivt.

När jag tittade förbi i fredags, satt mor och L vid köksbordet och intervjun var i full gång. Jag drog mig tillbaka till vardagsrummet, där jag inte kunde undgå att höra ett och annat. Frågorna var nog avsedda för de som är lite klarare i huvudet än lilla mor. L var snäll och höll med om att frågorna var "dumma" när det blev svårt att svara. En del handlade om TV-tittande. När mor blev sambo för drygt 15 år sedan, förlorade hon makten över fjärrkontrollen och nu, efter att hon blev ensam, har hon inte en aning om att hon skulle kunna välja. Hon tittar på det som dyker upp i rutan. Olika kanaler vet hon inte vad det är. Detta är bakgrunden till följande lilla dialog:

- Vad tycker du om att titta på för program?
- ???
- Underhållingsprogram?
- Ja kanske...
- Du kanske gillar Kalle Moraeus?
- Kalle Moraeus?
- Ja, han från Orsa.
- Orsa, där har jag jobbat!
- Då sätter vi Kalle Moraeus!
- Ja, gör det!

Så gick det till när Kalle Moraeus fick ett nytt fan. I alla fall på papperet...

När de kommit så långt åkte jag till elbutiken och köpte en ny micro till mor, för i den gamla blixtrade det som det värsta åskväder. Den var ganska ny, så förmodligen har hon kört den tom. Ännu en apparat som är svår att förstå sig på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar