Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

tisdag 14 februari 2012

På plats

Nu är mor på plats i sitt nya hem. I morgon har hon bott där en vecka och hon verkar redan känna sig hemma. Hon har sällskap när hon vill och kan vara för sig själv när hon vill det. Hennes rum är stort och ljust, som en liten lägenhet. På avdelningen bor det sju personer och de har egen matsal och sällskapsrum. Egen uteplats där de kan äta och fika i sommar när vädret tillåter. Vill de göra små utflykter, så omges hemmet av en stor trädgård med gångar som slingrar sig fram med bord och bänkar lite här och där. Jag har redan börjat fundera på en liten picnic där i sommar...
Som tur var gick min bror i pension samma vecka, så han dök upp dagen före flytten. Några dagar senare anslöt min svägerska och med förenade krafter hade vi rummet färdigmöblerat med tavlor på väggarna och allt i söndags. Flyttdagen var den stora förvirringens dag för mor. De flesta möblerna använde hon ända fram till flytten, så vi kunde inte förbereda mycket. Jag tog med mor till nya hemmet och brorsan dirigerade flyttgubbarna. Vi blev mottagna av mors kontaktperson L som bjöd på fika och såg till att hon blev presenterad för andra i personalen. Så småningom var rummet beboeligt och hon kunde få vila lite. Nästa dag när vi kom, satt hon ensam på sitt rum och såg helt förvirrad ut. Dagen efter verkade hon "hemma" på ett helt annat sätt och i går när jag kom, satt hon i soffan i sällskapsrummet och undrade vad jag gjorde där!
Mor och svärdotter i mors nya hem

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar