Mycket att tänka på...

Nyss ringde min bror och berättade att han provat att ringa mor via personalen på hemmet. Det hade fungerat alldeles utmärkt. Då beslutade vi att avsluta hennes eget abonnemang. Hon har glömt hur man ringer upp för länge sedan och nu tillbringar hon mer och mer tid i de gemensamma utrymmena. Vi kopplade aldrig in telefonen i samband med flytten och hon har inte frågat efter den.
Jag skred till verket och plockade fram mors fakturapärm. Framför teleräkningen satt fakturan från Radiotjänst. Se där, ännu ett abonnemang att avsluta. Jag började med TV-licensen. Gick in på hemsidan och klickade mig fram till Avanmälan, för jag hade ju både kundnummer och lösenord. Det gick bra ända tills jag kom till "Fyll i personnummer på den som betalar avgiften i det hushåll du flyttar till". Något sådant hade jag ju inte, så det blev ett telefonsamtal i stället. "Din plats i kön är nr 22". Suck! Men heder åt Radiotjänst, det tog bara sex minuter att komma fram och sen gick det på två minuter att klara av ärendet! Pengar tillbaka skulle mor också få. Sedan var det telefonabonnemanget då. Svar direkt hos kundtjänst! Nej, det var inte Telia, utan något som heter AllTele. Snabbt och smidigt gick det, men tre månaders uppsägning! Var inte det lite häftigt? Nu är det bara elen kvar och det blir den här veckan när flyttstädningen är klar. Skönt! Men lite vemodigt ändå, för det känns som att plocka bort hennes egen identitet bit för bit.
I dag var jag förbi vid hemmet en sväng på förmiddagen och fick höra att mor är med och spelar kort på dagarna. Det gladde mig något oerhört, för vi har alltid spelat mycket kort. När jag var liten var det ett parti "Maja" som gällde i stället för godnattsaga.