Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

torsdag 8 mars 2012

Kaffetåren den bästa är...

För ett par dagar sedan hälsade jag på mor på eftermiddagen, ungefär vid kaffedags trodde jag. Men nej, de hade redan hunnit fika, vilket mor hade glömt redan. Eftersom jag nämnt kaffe började hon fara runt och leta. Jag försökte förklara att det inte spelade någon roll för min del och att hon själv nyss fått kaffe. Det hjälpte inte, hon blev mer och mer olycklig över att inte kunna bjuda mig på fika. Jag lovade att köpa en vattenkokare och en burk Nescafé och igår var jag dit med kokaren, kaffet, lite småkakor etc. Då var friden återställd och mor mycket nöjd när vi fikade tillsammans.
Det börjar ramla in bekräftelser på avslutade abonnemang av olika slag. Telebolaget som hotat med tre månaders uppsägning hade avslutat abonnemanget omedelbart. Det tackar vi för! Tre månader kanske gällde vid byte av operatör?
Mor har upptäckt uteplatsen som ligger utanför matplatsen. Där är det lä och där satt hon och njöt i flera timmar åt gången i vårsolen förra veckan. Det ska bli lika fint väder nu i helgen, så då kommer hon att sitta där igen, förmodligen i sällskap med G, mannen som sitter bredvid henne vid måltiderna och artigt drar ut stolen åt henne. Ibland spelar de kort också. Vad spelar ni, frågade jag en gång. Femkort, svarade han glatt, det är det enda vi klarar av!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar