Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

måndag 24 januari 2011

Vårdplanering

I morgon är det dags för vårdplanering för mors sambo. Det torde betyda att han är färdigbehandlad och ska vidare någon annanstans. Dock inte himlen den här gången, för då får man sköta planerandet efteråt börjar jag lära mig.
Det var rena slumpen att jag fick veta att planeringen var planerad. Jag fick se en lapp som låg på sambons sängbord. Där stod tidpunkt och vilka som skulle delta. Det var diverse sjukvårdspersonal, sjukgymnast, kommunens biståndsbedömare och anhörig, men inte någon från det särskilda boende där mor och sambon bor när dom är krya. Jag tänker kvala in som anhörig och jag berättade för sjuksyster på "hemmet" vad som var på gång. "Det är som vanligt" suckade syster. "Vi brukar få veta om någon är på väg hem en timme innan och gärna på eftermiddagen när vi har lägst bemanning". Hon skulle i alla fall ringa Rehab och försöka få skicka någon som vet vad de har för förutsättningar att ta hand om gubben.
På lappen fanns också plats för eventuella frågor. Där hade sambon skrivit upp och ned "Nyponmust" och "Alfred Nylund", så nu har de säkert något att fundera över!
Det blir spännande i morgon, men jag hoppas och tror att han får komma hem till hemmet igen. Fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar