Kommunikationsfel

Då har det varit vårdplanering för mors sambo och om några dagar gör vi om den igen...
Allt började bra. Där var samordningssjuksyster, biståndsbedömare, sjuksyster från hemmet som hade bjudit in sig själv, en till en början motvillig sambo som tinade upp så småningom, när han kom underfund med att han var föremålet för fyra kvinnors omsorger. Arbetsterapueten och sjukgymnasten lyste med sin frånvaro. Det var ett bra samtal om vilka resurser som behövs, hur mycket hjälp och tillsyn och alla var överens om att det skulle fungera på hemmet. Enda frågetecknet var om han kunde köra rullstolen själv inomhus eller om han behöver skjutsas. Det kräver tydligen olika modeller av stol. Det skulle redas ut och det talades om hemgång i slutet av veckan.
Mötet avslutades och jag och syster från hemmet skulle skjutsa sambon tillbaka till salen. Då hade man passat på att byta rum åt honom. Någon hojtade bara att "han ska vara på 7:3 nu". Ingen hjälp, ingen förklaring, ingenting. Vi hittade rummet och ett sängbord med ett par bekanta glasögon på, så vi antod att sängen bredvid var hans.
Där lämnade vi honom och på vägen ut blev vi inkallade på samordningssysters rum. Nu hade sjukgymnasten och arbetsterapeuten dykt upp och de hade minsann fått besked att gubben var för skruttig för några insatser från deras sida. Däremot ansågs han för frisk för att vara kvar..... Biståndsbedömaren höll på att flyga i taket och talade om att under alla år hon jobbat med det här, hade det aldrig hänt att någon med särskilt boende, "hemmet" i det här fallet, hade lagts in på korttidsboende. På hemmet finns personal dygnet runt, sjuksyster i huset på dagtid och joursyster övrig tid osv, osv...
Det hela utmynnade i att det blir ett nytt planeringsmöte, vi får väl se när..
På eftermiddagen skjutsade jag mor till lasarettet, så hon fick hälsa på en stund. När jag kom för att hämta henne, frågade sambon om ambulansen hade kommit. Ambulansen? Ja, ska jag inte åka hem nu, frågade han. Då ville jag bara gråta. Och skämmas! Varför pratar vi så gärna över huvudet på gamla människor bara för att de är gamla och hör dåligt? Det var så himla viktigt att han skulle vara med på mötet, men kontentan av det hela var det inte så viktigt att delge honom.