Vem vet vad?

I dag på förmiddagen skulle mor och jag ta en tur till affären för att fylla på matförråden. Det är bäst att passa på när vädret tillåter. Inte för kallt, blåsigt, moddigt eller halt med andra ord. Utetemperatur kring nollan och skapligt snöröjt var det, så det skulle nog gå bra.
När jag kliver på hos mor är hon mer än vanligt förvirrad. Sambon syntes inte till, men hans rullator och lånerullstolen fanns på plast. Var var gubben? Mor hade inte en aning, inte heller om hur länge han varit borta. Jag ringde hemtjänsten som kunde berätta att han lades in på lasarettet i går! Det var i och för sig inte förvånande, han har varit väldigt klen en längre tid nu. Det som förvånade var varför inte jag fått veta något? Nu står ju inte jag som närmast anhörig, det gör en av hans döttrar och hon hade underrättats. Men det var ju en händelse som i högsta grad påverkade mor och personalen vet ju hur förvirrad hon är.
Nu fick mor följa med hem och äta lunch innan vi gjorde dagens inköp. Nytt samtal till hemtjänsten för att få ut hennes medicin innan vi åkte. Den kom syster snabbt med och hon hade lite dåligt samvete över att hon inte tänkt på att ringa mig. Inte så konstigt egentligen. Hon trodde att sambons dotter skulle meddela mig, medan dottern förmodligen tar för givet, att jag som bor på orten har full koll på vad som händer på hemmet. Suck!
Det är alltså inte bara i de yngre generationerna som nya familjebildningar ställer till med förvirring!
Mor fick följa med hem och bli bjuden på lunch och sen åkte vi och handlade. Efter det var hon ganska nöjd med att bli skjutsad hem och laga sig lite eftermiddagskaffe. Men jag är inte säker på att hon vet var sambon är nu heller. Däremot är jag ganska säker på att jag får veta vad som händer härnäst...