Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

tisdag 8 februari 2011

Hemma igen

Sista icke-puréade lutfisken...


Mors sambo har kommit hem igen, tre veckor äldre och mycket tröttare än när han åkte in. Men är man gammal och trött så ligger man minst lika bra hemma som på sjukhus. Hemtjänst och sjuksyster finns i huset och man kan titta på Eurosport hur mycket man vill. Nu hör jag TV-apparaten i bakgrunden igen när jag ringer mor, så ordningen är återställd.

En skillnad mot tidigare är att han ska ha puréad kost numera. Jag undrar varför? Vad jag vet så har han varken fler eller färre tänder innan han togs in... Nu delar mor och sambon på en matlåda, så för att hon ska få fortsätta att tugga och äta "riktig" mat, kommer de att få varsin låda som sen måste delas innan de värms. Koka-kylmat får nämligen inte värmas två gånger. Säg den pensionär som följer det... Ja, det här verkar ju lite i krångligaste laget för lilla mor, så jag har bett att hemtjänsten ska hjälpa till med det.

På senaste planeringsmötet frågade jag om personalen på hemmet får mer resurser, nu när sambon kommer hem så pass mycket mer vårdkrävande än tidigare. De såg ut som om jag svurit i kyrkan! Oh nej, det ska rymmas inom samma organisation. Hoppas att de passade på att vila medan han låg inne! Jag förstår i och för sig och man ska väl vara tacksam för att ingen får sparken när någon av gamlingarna går hädan och någon kryare person flyttar in i stället.

På tal om att gå hädan, så fick jag kanske förklaringen idag, till varför man bytte sal på sjukhuset åt sambon under tiden han var med på planeringsmötet. Jag var ganska upprörd då och tyckte att de kunde ha skött det smidigare. Idag såg jag i tidningen att hans dåvarande rumskamrat dog den dagen och kanske han blev akut sämre just då under vårt möte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar