Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

lördag 5 februari 2011

Ny vårdplanering

Ja då har det varit ny vårdplanering för mors sambo. I torsdags träffades vi igen med ny samordningssjuksyster, sjukgymnast, arbetsterapeut och resten av det gamla gänget. Det var bara själva huvudpersonen, sambon, som fattades den här gången. Han hade fått nog och tvärvägrade, vilket jag inte klandrar honom för. Han fick hjälp i säng och somnade ifrån hela cirkusen.
Ny genomgång - sjukgymnasten och arbetsterapeuten hade gjort hembesök på hemmet hos en något förvånad mor som naturligtvis hade glömt att jag förvarnat henne om besöket. Nu är hon ju van vid att det tittar in hemtjänstpersonal lite då och då, så det var ingen större fara på taket. Det konstaterades i alla fall det var gott om svängrum för rullator, rullstol, gåstol och toastol. Det finns tydligen en stol för alla tänkbara situationer här i livet. Det känns ju betryggande! Den stora frågan var tydligen om han skulle ha grindar eller ej på sängen. Man befarade att han skulle försöka resa sig ur sängen och försöka gå utan stöd och hjälp. Reglerna är så att gamlingen måste lämna ett medgivande för sänggrindar eller så ska en läkare ordinera det. Förstår inte riktigt vitsen med det. Den församlade kompetensen vid det här mötet borde väl bäst kunna bedömma om det behövs eller inte? Alternativet är tydligen att sänka sängen så mycket som möjligt och lägga madrasser på golvet bredvid sängen. Verkar något tungjobbat och opraktiskt...
Kontentan av det hela blev i alla fall att han får åka hem så fort alla hjälpmedel finns på plats, förmodligen måndag eller tisdag. Om han fortfarande är i livet då... Han har helt tappat gnistan och sover mest hela tiden och det kan man väl få göra när man är 93 år?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar