Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

lördag 5 november 2011

Kärleken är evig!

Idag ringde min man sin 93-årige kusin. "Jag kan inte prata nu", fick han till svar. Vi undrade lite om han mådde dåligt eller vad det var för fel. Han hade låtit lite suddig. Ett par timmar senare ringer det och jag svarar. "Jag kunde inte prata med B tidigare, för jag är så ledsen. Idag är det 73 år sedan jag träffade min fru", säger kusinen.
Han blev änkling för ett par år sedan efter att ha varit gift i 70 år. Bara det är ju en bedrift, men att sedan komma ihåg exakt vilken dag de träffades är fantastiskt. De träffades alltså 1938! Det har verkat som om han anpassat sig bra till ett liv som änkling. Han bor i en servicelägenhet, har barn och barnbarn i närheten, men vilken saknad det måste vara efter så många år av gemenskap. Jag hoppas att någon av hans närmaste hälsar på idag och kramar om honom hårt och länge!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar