Det kanske lönar sig att klaga?

Nu efter 10 dagar har jag fått svar från vd på det kommunala bostadsbolaget.Vi ska träffas på plats utanför "hemmet" på måndag och titta på hur parkeringseländet ska kunna lösas. Inte dåligt! Han var också mycket bekymrad över mina p-böter och höll med om att det inte ska kosta pengar att hjälpa sina gamlingar. Heder åt en sådan man!
I går var vi ut och handlade mor och jag. Hon ville följa med trots det något moddiga och rullatorovänliga väglaget. Som tur var hade jag kollat bakluckan på bilen innan avfärd. Fastfrusen igen men lite våld löser ju det mesta. Undrar om det är någon lack kvar på bilen i vår? Andrahandsvärde kan vi bara glömma.
I affären träffade mor ett par gamla bekanta som jag inte är alldeles säker på att hon kände igen. Det verkar inte spela så stor roll, det är uppiggande vilket som.
Det var dags att fylla på drickaförrådet så vi köpte en back, och då är det ju bra med rullator. Tillbaka vid "hemmet" baxade jag mor, rullator, drickaback och tre matkassar mot entrén. Där stod det upp en kant på ca tre cm i skarven mellan gårdens asfalt och entréns betongplatta. Det var nog för att det skulle bli tvärstopp och drickabacken for i backen. Då var det ju tur att snöröjningen inte var perfekt - alla flaskor höll!
På väg ut igen efter uppackning av alla inköp, träffade jag en annan "panterdotter" som berättade att hennes mor just gått bort. Hon tyckte det var jobbigt med alla minnessaker som skulle tas om hand och göras av med någonstans. Vi var överens om att det stora jobbet var ju ändå klart i och med att mamman flyttat från villa till servicehem. Fast det är ju de finaste och käraste sakerna som blir kvar till sist....