Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

måndag 11 januari 2010

Parkeringselände

I dag hände det som jag nog har varit beredd på ett tag - fick p-böter 350 kr medan jag hämtade mamma för att göra matinköp tillsammans. Det finns två avgiftsbelagda p-platser på gården. Enligt p-lappen hade bilen observerats i sju minuter innan den lappades. Hur lång tid har man på sig? Det är inte alltid mamma är påklädd när jag kommer, trots påminnelse kvällen före. Sen ska vi titta igenom vad som behöver handlas. Det klarar hon inte själv. Sen är det rullatorfärd ner till bilen, in med mamma i bilen, fälla ihop rullatorn och in med den också. (om inte bakluckan frusit fast, vilket har hänt). DÅ sitter det en lapp på rutan!!

Ska man betala för att hjälpa sin gamla mamma? Minst 2x2 ggr i veckan x 52.
Parkera på gata utanför? Där är alltid fullt - där parkerar personalen på servicehemmet, personalen på ett närliggande kommunalt förvaltningshus samt anställda på småföretag i kvarteret.
Låta hemtjänsten sköta inköpen? De har tillräckligt som det är. Dessutom behöver mamma de här utflykterna.
Nu har jag mailat ansvariga politiker och tjänstemän och föreslagit skrotning av p-automaterna och införande av p-skiva och entimmesparkering. Fortsättning lär följa..

1 kommentar: