Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

måndag 11 januari 2010

Livet på hemmet som det ter sig från utsidan.

För ett och ett halvt år sedan flyttade min mamma, 87 år med sambo 92 år, äntligen in på "hemmet". De fick en fin servicelägenhet, ljus och rymlig, med hemtjänst och sjuksyster i huset. Ett samvarorum för gemensam fika, bingo mm finns i huset. Restaurangen några hus bort lades dock ner för ett par år sedan av besparingsskäl, så nu sitter de där och delar på en matlåda från kommunen (koka-kyl) till lunch och en låda från Findus eller Dafgårds till kvällen. I samma veva som restaurangen lades ned drev man ett projekt för 1,5 - 2 miljoner kr som handlade om matlust på äldre dar. Hå hå ja ja. Men det var ju "gratis" för det hade man fått EU bidrag till. Dubbelt hå hå ja ja...
Alla som inte redan skrivit på Camillas matuppror gör det NU! www.camillasmatuppror.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar