Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

onsdag 13 januari 2010

Vart tar alla kläder vägen?

När mamma går omkring i sommarklänning mitt i vintern går jag en rond och kollar garderoberna. Då hittar jag ofta ett par av hennes långbyxor i sambons garderob, mjukisbyxor bland jumprarna osv.. Hemtjänsten tvättar och mamma plockar in så gott hon kan. En del plagg dyker aldrig upp igen. Kanske händer det missöden i tvätten, vissa tecken tyder på att allt går i 60 grader? En lammullskofta, numera lagom till barnbarnsbarnet 5 år, tyder på det. Jag har förståelse för det. Det kan inte vara någon höjdare att sortera kläderna till inkontinenta vårdtagare... Sen är det ju det här med tiden också och en del tvättetiketter är ju urtvättade sen tidigare. Så nu laddar vi för en ny vår-outfit som klarar 60 grader!
Upplagd av kl.
Etiketter:

1 kommentar:

  1. Ritva13 januari 2010 kl. 15:07

    Känner igen problemet. Då är det bara 6 boende, där mor min bor. Nu senast en underbart fin kofta, numera xxxs. Tyvärr. Strumpor behöver köpas stup i ett. BH verkar hon inte äga längre. OSV, osv. Fast hon gömmer ju grejer själv också. Inte minst hörapparater! Sedan hör hon inget. När man frågar, säger hon att hon slängt dem för att de var trasisga. Sedan dyker de upp, hux flux. Ack, ja. Som I-B säger "det är skit att bli gammal".

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)