Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

måndag 25 januari 2010

Slut på parkeringeländet?

Ja, man kan ju alltid hoppas! Idag träffades vi på gården utanför "hemmet", vd för det kommunala bostadsbolaget och jag. Mycket lägligt passerade då en anhörig som drabbats av böter när hon röjde ur moderns dödsbo, så hon fick också lufta sitt missnöje.
Att byta ut p-automaterna mot p-skiva och tidsbegränsning var ingen bra lösning tydligen. P-bolaget kollar parkeringen och tar hand om pengarna. Det låter ju inte som någon lysande affär när man vet hur dyrt det är med kontanthantering, särskilt mynt. De lever förmodligen på böterna och det inbjuder naturligtvis inte till att hellre fria än fälla.
Lösningen på parkeringseländet blir att man skyltar "lastzon" på en annan del av gården och, så snart det blir barmark, målar dit en p-ruta med plats för bil med släp. Vi får väl se hur det blir.. Jag tänker i alla fall göra en stor skylt att lägga i vindrutan med texten: Ilastning av åldrig moder pågår - det kan ta tid!

1 kommentar: