Dotter till en grå panter avreagerar sig.

Den här bloggen skriver jag, för att berätta något om hur det är att vara dotter till en gammal mor som inte längre klarar vardagen på egen hand. Inte så mycket om hennes tillkortakommanden, utan mer om hur det fungerar eller snarare inte fungerar runt omkring. Om maten inte minst, hur det blir när man inte har makten över det man äter längre. Överhuvudtaget om hur det blir när man inte vet och kan så mycket längre.

torsdag 14 januari 2010

Parkeringselände, den spännande fortsättningen...

Så var det dags för inköp igen då. Idag tänkte jag vara laglydig och lade motvilligt en blank och fin femkrona i p-automaten som glupskt svalde den, men totalt vägrade att markera p-tid. OK, jag ringer väl och felanmäler. Ring, ring - for english press one - för felanmälan tryck två - för att vi ska veta var automaten är belägen tryck ortens riktnummer -tur att jag inte var på resa, vem vet riktnumret till en p-plats? Nu klarade jag ju det, men sen var det stopp - tryck in automatens nummer. Jag kunde omöjligt hitta något nummer. Kanske på baksidan men jag ville inte forcera en häck, ölandstok tror jag, gömd i en snödriva. Nu har jag mailat in en felanmälan och bak i huvudet mal en fundering - den jäkla automaten kanske inte funkade i måndags heller när jag fick böter..... Det lär jag aldrig få veta.
Något svar på mitt mina mail till ansvariga politiker och tjänstemän har det inte kommit än, men det är ju bara torsdag.
När jag väl kom upp till mamma var kylskåpet ganska välfyllt, så någon inköpstur behövdes inte i dag. Plockade undan ljusstakar och tog in granens ljusslinga från balkongen. Hade tänkt dumpa granen från balkongen, men avstod p.g.a. en halvmeter snö på marken nedanför. Det får bli sekatör och sopsäck i stället. Mamma hade gärna behållt julbelysningarna ett tag till, men sambon tror att det är lag på att allt ska bort tjugondag knut, så vi gav oss för husfridens skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar